Informationen är en sammanfattning av diverse uppgifter om Ericofonen,  
som från början egentligen var meningen skulle döpas till namnet Erifon.
Detta ord fick man då fram av (Eri) som i Ericsson och av (fon) som betyder ljud.
När namnet Erifon skulle registreras visade det sig dock vara upptaget som ett
varumärke för impregneringsmedel för brandskydd av tyger och man lade då till 
(co) som i company mellan Eri och fon, vilket då blev det godkända namnet Ericofon.

Numera kallas Ericofonen oftast för kobratelefon, eller också för cobratelefon.
Den tillverkades av LM Ericsson i många färger och flera modeller och det var
Ericofon DBJ 500 (600) som var standardmodellen.

Ericofon DBJ 500 (600) inklusive detaljsatser tillverkades åren 1956-1982 i 2 510 000 exemplar. 
Ericofonen är en så kallad allt i ett telefon och den innehåller komponenter såsom
hörtelefon, mikrofon, taltransformator, brytare och fingerskiva. 
Utformningen är mycket speciell på Ericofonen som också fått utseendemässigt designpris. 

Försäljningen av Ericofoner inklusive detaljsatser varade mellan 1956-1982 
och introducerades då i flera olika länder och i totalt 2 510 000 exemplar.

Ericofon DBJ 500 inklusive detaljsatser hade en fördelning som var enligt följande: 

Land procent Antal    
Sverige 20% 502 000 
USA 15% 376 500 
Italien 15% 376 500 
Australien 10% 251 000 
Brasilien 5% 125 500 
Schweiz 5% 125 500 
Tyskland 5% 25 500 
Övriga 25% 627 500 

Originalet med hög kåpa:

Den äldsta Ericofonen med en höjd av ca 23 cm tillverkades i Sverige 
och monterades ihop av LM Ericssons Karlskronafabrik från 1956-1961. 
Denna Ericofon tillverkades i 6 färger: röd, blå, grå, grön, benvit samt mörkgrå
och dessa olika varianter introducerades år 1956. 
Färgsortimentet utökades 1957 med ytterligare 12 färger för Ericofonen, 
men dessa apparater gick enbart på export och då också till nordamerikanska marknaden. 
I USA marknadsfördes Ericofonen av North Electric (dotterbolag till LME) 
en telefontillverkare som Ericsson köpt för att där kunna sälja telefoner, 
eftersom endast amerikanska telefoner fick säljas till telefonbolag i USA. 

Televerket introducerade Ericofonen 1959 i 5 olika färger: röd, blå, grå, grön och benvit. 
Mörkgrått valdes bort då det påminde för mycket om den svarta bakelittelefonen i färgen. 
Anledningen till att den äldsta Ericofonen är så sällsynt idag beror på två saker. 
1. Den fanns bara i detta höga utförande i ungefär två år. 
2. Televerkets monopolställning gjorde att man bara fick låna apparaten utav dem
och vid renovering byttes då kåpan ut mot en fabriksny låg kåpa (ca 21 cm).
Jämförelsevis kan nämnas att den nyare låga modellen fanns från 1962-1982.
 
# Beskrivning av alla de 18 färgerna OBS i både hög och låg modell, längre ner på sidan!

Nyare typen med låg kåpa:

Det introducerades någon gång under 1961 en ny kåpa av en lägre modell
och som tillverkades i ett enda stycke och med en annan typ av hörtelefonlock. 

Den vanligaste typen av Ericofon tillverkades i nästan exakt 20 år, från 1962-1982 
och har den kåpa man oftast ser idag, alltså den med kilformat hörtelefonlock. 
Det finns två sorter av denna kåpa då de har varsin olika slags hörtelefonkapsel 
och som har hörtelefonlocket ihopsmält med aceton till skillnad mot den tidigare modellen. 
Hörtelefonkapseln av den nyare typen kom ut 1977 när också Diavoxen introducerades.
De kåpor som tillverkades för montering i Karlskrona gjordes av LME:s fabrik i Kristianstad. 

Detaljsatser till USA:

När North Electric började tillverka den låga kåpmodellen i USA omkring år 1962
monterade man också kåporna och hörtelefonlocken där.
Sina detaljsatser såsom hörtelefonkapsel, mikrofon, skruvar och fästbeslag
fick man däremot från LM Ericssons fabrik i Karlskrona. 

Olika plaster i kåpan:

Den höga typen av Ericofonkåpa (ca 23 cm) är tillverkad av PBS-plast 
som är ganska ömtålig, men som istället tål solljuset mycket bra. 
Den låga typen däremot (ca 21 cm) tål inte solljuset så bra utan blir oftast missfärgad, 
men är inte lika ömtålig som den gamla kåpan vilken tillverkades av ABS-plast.
På så vis är de två kåptyperna också varandras motsatser. 

Ringsignalanordning:

Ericofonen tillverkades både med och utan ringanordning
beroende på i vilket land den skulle användas.
Tyvärr har jag inte någon mer information om just detta.
Det enda som med säkerhet kan sägas är att televerkets modell
alltid saknade den inbyggda ringanordningen.
Istället använde man ofta till dessa en extra ringklocka
monterad på väggen när annan telefon saknades.    

Avslutningsvis kan också nämnas att Ericofonen finns i två knappsatsutföranden, 
med lite annorlunda design och att dessa aldrig marknadsfördes i Sverige.
Den ordinarie modellen av dessa är Ericofon 700, den andra är modell DBJ 023.

# De ursprungliga 6 färgerna är:

Röd
Grön
Blå
Grå
Benvit - Beige / Ivory
Mörkgrå / Charcoal

# Ytterligare 12 färger introducerades för export 1957

Accent Green
Aqua Mist
Chartreuse
Dusty Rose
Golden Glow
Nordiq Blue
Royal Dubonett
Princess Pink
Riviera
Sahara
Sandalwood
Taj Mahal

OBS - det finns inte några kända exemplar i låg modell av:
Mörkgrå / Charcoal och Accent Green.

Källa för färginformationen: http://www.ericofon.com
 

>> Tillbaka till startsidan